Har precis övervarat VRR:s årsmöte 2016 i Hällekis, och är överlycklig!
Hela 25 personer sluter upp, och det är så härligt att både få skaka hand och kramas med dessa i vanliga fall anonyma facebookhjältar.
VRR är Sveriges snabbast växande veteranorganisation, och en god vän till mig, en mycket erfaren föreningsperson frågade mig hur många anställda vi har.
Inga alls, blev mitt svar.
Jamen, ni kan väl inte hantera och serva en organisation som betalat ut mångmiljonbelopp och har en facebookgrupp med 8700 medlemmar bara genom ideellt arbete ?
Jo, styrkan ligger i den enskildes engagemang. Alla bidrar efter egen förmåga, och många bäckar små blir verkligen en till slut en tsunami.
Att arbeta för VRR borde egentligen förmånsbeskattas, för få saker är så givande som att tillsammans med osjälviska, generösa och engagerade människor rädda och förändra medmänniskors liv på daglig basis.
VRR:s arbete har bara börjat, vi siktar högre och vill hjälpa fler.
Sprid ordet om organisationen som inte lämnar någon kamrat vid vägkanten, utan som stannar upp, sträcker ut en hand och säger – kom, vi hjälper dig hem.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – VRR viker INTE, ALLA ska med hem!
Tillsammans!
